torsdag 30 juli 2015

Öfvre Matsalen

Ibland är något hopplöst fult, vidrigt och hemskt redan från början. Som Takida. Eller så är det helt okej till att börja med, men fulheten liksom smyger sig på och byggs upp under en lång tid, för att tillslut explodera i avsmak. En kväll för tre veckor sen tappade jag fattningen med väggarna i mitt matrum. Med Mammas Nya Kille i öronen, pensel i handen och några liter överbliven väggfärg skred jag till verket.

Väggarna har vid någon tidpunkt haft samma vidriga havregrynsgrötstonade vävtapet som vardagsrummet. Senare har någon (hyfsat) frisk människa målat över tapeten med en ljusgul färg och målat vita rosor i stencil. Jag är evigt tacksam eftersom det faktiskt egentligen inte såg så illa ut om man jämför med tidigare tapet, och sparade mig mycket underarbete.



Team Vredesvillan utökades dessutom en kväll med Lillasyster, Mellansyster och Mellansysters sambo. Tack för hjälpen! Nu orkar jag inte skriva mer, så ni får se resultatet istället. Ljust och fräscht, nästan som en mäklarannons.



måndag 13 juli 2015

Vredesvillan puts on the red light

...prostituerar sig alltså. Till priset av cheesecake och bebisgos hjälper jag dig riva tapet.



Det som liknar något slags tortyrredskap är alltså en tapetångare. Ångad tapet doftar lite som timjan sa jag. "Nu låter du som Ernst!" sa Linda, och jag skämdes.

fredag 3 juli 2015

Väggordens renässans

Kontaktplast: 50 kronor. Sax: 39 kronor. Hatisk text på väggen: Ovärderligt. 

Hallen: husets ändtarm

Ja, figurativt talat alltså. Här samlas eländet (alltså jag) innan det lämnar kroppen (huset). När jag flyttade in var det likt tarminnehåll både brunt och illaluktande. Trappstegen var belagda med en vidrig plastmatta som hade börjat separera och släppa ifrån sig en sur, kemisk doft. Med våld, kniv och en livstid av uppdämd vrede började jag riva bort den. De som bott här innan mig har gjort sig kända för två passioner: brunbeiga färgskalor och ohemula mängder lim. Tillräckligt med lim för att få Ukrainas alla gatubarn att glömma att de är just gatubarn i Ukraina. På vart enda jävla trappsteg.
Arbetsflödet i punktlista.

1. Riv loss matta.
2. Skrapa bort löst lim.
3. Köp värmepistol och värm limmet, skrapa med kniv.
4. Bli nyfiken på hur varm metallpipen är.
5. Testa genom att lägga metallpipen mot knät.
6. Skrik och skratta åt hur jävla dum i huvudet du är.
7. Köp såna mängder T-röd att parkbänksalkisarna blir tårögda av avund.
8. Tvätta trappan med T-röden och trasa (med handskar denna gång)
9. Bli mycket nöjd med resultatet.
10. Slipa, först med grovlek 50 och sedan 80. 120papper är till för liktornar på fötter.
11. Svabba och grundmåla.
12. På med två lager golvfärg i nyansen "typ vit".
13. Trotsa allas skeptiska ord och måla listerna i mörklila. De har inte min artistiska vision.
14. Bli mycket nöjd efter ytterligare två lager i nyansen Tystnad (väldigt mörklila)
15. Börja planera väggmålningen. Välj alcros färg Isglass som är samma som den nuvarande. Kolla priset. Kör på en ljusare nyans från Clas Ohlsson för en tredjedel av priset istället.
16. Ha en fantastisk mamma som börjar måla taket. Kör en stenhård målningshelg som sätter dig i tacksamhetsskuld till både mor och syster.

Nu bilder!