Kinder, Küche, Kirche

Hepp Hepp, dags för köket! Jag skulle kunna måla en bild i ord, men varför göra det när jag har bristfälliga kunskaper i en bildredigeringsapp i min nya telefon som jag knappt förstår? Låt oss börja från början.

  Det här är mitt kök. Det är inte bara fult, det är även rätt opraktiskt. Spisen är tokigt placerad, alla arbetsytor är i princip oanvändbara. Alla luckor är dessutom täckta i en plastig strukturtapet i en kulör som jag inte ens vet vad jag ska kalla. Ångestbeige? Bedrövelsebrunt? Den får mig att tänka på stela familjemiddagar där alla bär flaskbottnade glasögon och virkade västar.

Efter att ha förbannat mänsklighetens svekfullhet osv, beställde jag mig äntligen en spis som tröst. Dags för köksrenovering med andra ord. Som den noggranna, beräknande och sansade person jag är har jag MÄTT, RÄKNAT och GJORT BUDGET. Förstår att ni blir oroliga, men ingen fara. Ni kommer få veta hur det går sen. Ikeatrippen förra helgen var förvirrande, men gick bra. Inga större komponenter verkar ha glömts, och min budget stämde mycket bra.

Vi kan börja med min åttaveckorsförkylning. Jag verkar ha drabbats av något slags lungpest, som hängt med mig sen början av oktober. Jag har hostat upp saker jag inte ens vill tänka på vad det kan vara. Blod är den trevligaste komponenten. På akuten sa de att jag inte hade lunginflammation eftersom jag saknade pip-ljud och feber. Gick tillbaka till jobbet, och blev sjuk igen. Och igen. Har just avslutat fyra dagar hemma, som spenderats med att sova 18 timmar per dygn, hosta och äta potatisbullar.

Den tiden jag varit vaken har jag försökt demontera köksskåp och bänk ut mot matrummet. Den mycket exakta skissen till vänster visar hur det är tänkt att gå till. Människorna som byggde det här köket har uppenbarligen tänkt att det ska överleva Godzilla, alla stormar från a till j, insjötsunamis och Pernilla Wahlgren. Allt är förstärkt. Och spikat så ända in i djävulens ändtarm. Jag har sett mindre spik i spiklådor. Det är som att han killen i Hellraiser gått in i köket och nyst upprepade gånger. Kanske inte världens bästa grej att ge sig i kast med när ens energifönster är ca 10 minuter långa, och man blir andfådd av att stå upp. Nåväl, har man stoppat in halva kan man lika gärna fortsätta, som flickan sa. 

Så här ser det ut nu. Tanken var att väggen skulle bort, och skapa en sån där halvöppen planlösning mot matrummet. Spis och takhängd köksfläkt är inhandlade, precis som skåp, luckor och dörrknoppar. Då yttrar min far de magiska orden. "Du, jag är rätt säker på att den där väggen är bärande." 

Den där känslan av att plötsligt lägga i tvåan istället för fyran när man kör bil? När du lyssnar på en cool spellista med något creddigt band och Manboy shufflas fram? När hemsläpet har samma ovanliga efternamn som en själv? Så kändes det. Och känns lite fortfarande. Antagligen har jag tre alternativ:

1. Avlasta den bärande bjälken. Snyggt, men massor av jobb och extra kostnader.

2. Behåll väggen och ställ dit bänk och spis ändå. Lite jobb, men opraktiskt och inte så snyggt. 

3. Dissekera väggen och hoppas på att kunna behålla reglarna och ingen "fyllning". 

Totalt Jävla Vintermörker

Det eländiga jävla mörker som drabbar oss större delen av året fick mig att skaffa en ljusslinga. Vad jag inte begriper är hur mina grannar får sina ljusslingor att ligga slätt och fint längs med räckena på deras altaner. Häftpistol? Smältlim? Svart magi? Nå väl, låt oss kalla denna skeva upphängning "ett uttryck för vår västerländska kulturs skevhet", och så något livsbejakande jävla citat om materialism. Jag borde göra ett facebookevenemang av det: "Alla vi som har sneda ljusslingor för att uppmärksamma folk med olika långa ben <3"

I övrigt är det inte så mycket nytt på horisonten. I början av oktober planterade jag häck, 20 ölandstokar och 20 spireor. Under en del av dem satte jag lila och blå vintergröna (de heter så för att de är gröna på vintern). Eftersom det är så enkelt att beskriva behöver jag inte lägga upp bilder. Tänk er bruna pinnar, planterade i brun jord, omgivet av brungrått gräs.
Just nu är jag i startgroparna för att börja med köksrenoveringen. Tydligen finns det två saker jag är totalt inkapabel att hitta; en fungerande relation och en slät diskbänk med en enda ho. I fredags surade jag över mäns inneboende svekfullhet och oförmåga till att långsiktigt tänka med kuken. (Långsiktigt kuktänk = att hålla snoppen nöjd under lång tid genom att vara en bra partner), vilket ledde till att jag tröstshoppade en ny spis. Det känns lite 50-tal, på det ocharmiga viset.

Tour de boutique

För att ni ska slippa läsa mitt tjat om trädgården ska ni få se lite foton på min undervåning. WOHO, eller hur kids?! Jag vill hälsa alla potentiella inbrottstjuvar att det inte finns så himla mycket av värde, definitivt inte tillräckligt för att motivera bensinkostnaden för att ta sig hit. Vill ni ha bokhyllor i teak är det bara att fråga. Har mest behållit dem för att kunna reta 50-tals vintagevurmare med att jag har dem. Lite som att vara punkare, men äga en bit av Eddie Meduzas skrumpna lever.

Ett rent hem är ett tecken på ett uselt sexliv. 

I det här kylrummet får mina offer hänga ett par dagar innan de blir kattmat. "Perfekt walk-in closet!" har många sliddjur kvidit med förtjusning. Min tolkning är att de tycker att jag endast borde visa mig naken i ett helkaklat utrymme utan speglar, fönster och med en dörr av massiv metall.

Jag skulle lägga upp fler bilder, om jag behärskade mobilt bloggande bättre. Efter en eländig dag på jobbet befinner jag mig på ett försenat pendeltåg, fyllt av människor som är lika svettiga och sura som jag. När den överförfriskade grabben snett mittemot började gestikulera mot mina ben trodde jag att jag äntligen skulle få skalla någon, men han ville bara åt eluttaget under mitt säte. Mansjävel.

Veckans låttips för renovering: Aktiv Dödshjälp - Helrutten Värld.

Att välja (skade)glädjen

Kära vänner, jag förstår att ni börjar bli oroliga för mig. De senaste inläggen har varit så harmoniska att jag nästan börjat undra vem jag är.
Höststädningen i trädgården i söndags var TREVLIG. Solen sken, familjen kom över och hjälpte till, luften var sval och fräsch. Jag kände mig HARMONISK och njöt av att vara HÄR OCH NU. Som tur är klövs tystnaden (det kombinerade ljudet av flistugg, åkgräsklippare och motorsåg) av ett mycket ovärdigt vrål av smärta. Undertecknad, den mest obetänksamma jävla fladdermajan i detta land, hade placerat tre fingrar på gräsklipparens avgasrör. Det var varmt. Fingertopparna fräste. Om ni någonsin funderat på hur Gollum kände den där millisekunden innan han sjönk i den flytande lavan i Mount Doom, kan jag avslöja att han hade ont. För honom höll dock inte smärtan på i TVÅ JÄVLA DYGN. Det var som en förlossning (tror jag) utom att jag inte fick en söt bebis, epidural eller hade en man att skrika på.

Vidare har jag återfunnit föraktet i min vardag. Jag saknade det, lycka och harmoni är lika oklädsamt som lösnaglar med strass på (Seriöst, sätta i tamponger? Klia sig i näsan? Dra en ärttango? Blurk) Men ni behöver inte oroa er! Jag har nämligen gått med i en underbar inredningsgrupp på facebook, och fått mitt lystmäte av shabby chic, finurliga återbruk och ljust och fräscht.

Men ni chicsters. Vi har ett problem här. Som ni far fram med er vitgrå färg och sandpapper, i jakten på den perfekta "lantliga" "slitna" stilen, sabbar ni en jäkla massa kulturhistoria. Bryr jag mig om du klistrar bokmärken med rosor på bokhyllan Jörgen från 1994? Inte annat än för att det är fult och du verkar ha något slags vuxenhetskomplex eftersom du har kvar alla dina bokmärken. Men när ni ger er på att köpa dyra antika möbler på auktion, för att sen färga om tyget så "det passar bättre in i vardagsrummet", då förtjänar ni att hamna i helvetets sjunde cirkel. Där placerar Knut Knutsson era genitalier i ett skruvstäd, och ställer designhistoriska frågor. För varje fel vrider han åt skruvstädet ett varv.

Vidare så tycker jag att en hel del av väggorden skulle behöva en del förtydligande och rättelse. Här kommer en kort lista med kompletteringar.

A mans home is his castle until the queen arrives - finansierat av folket i utbyte för lite vinkande och stela tal varje nationaldag.
In these moments time stood still - tiden stod inte alls still, däremot är det möjligt att jag befann mig nära ett svart hål där den enorma gravitationen gav utomstående illusionen av att tiden stod still för mig. Eller så är jag så jävla egotrippad att jag tror att hela världen bryr sig om i vilken minut min avkomma kikade ut ur min vulva.
Det här köket är kryddat med kärlek - krydda maten istället, din jävla spånskiva.
Vår familj är som grenarna på ett träd, vi växer i olika riktningar men våra rötter är ett - Vi slåss om solsken och vissa av oss kommer att ruttna.
KÖK - spisen, kylskåpet, diskbänken och allt annat var inte tillräckligt tydliga ledtrådar.
Kärleken övervinner allt - utom malaria, aids, cancer, stridsvagnar, pilbågar, dålig sushi, fall från hög höjd och vassa knivar.

Dusicyon Borealis

Ernst snetänder på fultjack - dödar allt

En bild säger mer än 998 ord (eftersom två ord är med redan) Trött och hungrig kom jag hem från jobbet och tittade ut genom fönstret i matrummet. Nej nu jävlar ska det bli sjöutsikt bestämde jag, greppade min såg och skred till verket. Som vanligt på denna blogg, mitt liv och universum i allmänhet: lättare sagt än gjort. Häggeländet har ca 20 stammar som varierar mellan tjocklekarna "något otillfredställande penis" och "brevbärarvad". Många av dem är hopslingrade och jäkligt svåra att dra loss när stammen väl är avsågad. Tillåt mig nu att måla upp en bild i ord, eftersom jag tyvärr inte dokumenterar i film.

Solen har gått ner, det börjar bli riktigt mörkt i den lilla byn. En person iförd strumpbyxor och en tjocktröja med Batman på har just fått av den tjockaste stammen i mitten av häggen. "Helvete", tänker hon, den kommer landa mitt i grannens häck om den välter dit den vill. Hon drar och stretar för att få trädet att falla ner mot åkern istället. Förgäves. Hon ställer sig på tå och försöker nå till en grenklyka för att få ett bättre grepp. Dödsdömt för någon som mäter 155 över havet. Hon svettas, glasögonen börjar imma igen. Tills slut faller stammen, snett ut mot grannens häck. Bara trädkronan landar i själva häcken och orsakar ingen skada. "Bäst att jag flyttar den ändå", tänker vår hjältinna, "så jag inte får hela grannsamverkan på mig." Om det är något hon avskyr och fruktar samtidigt så är det människor med för mycket fritid i stor grupp (rasister, alternativmedicinflummare och Slussen-tyckare). Hon lägger glasögonen på en stubbe och börjar klättra över trädliken som ligger i slänten. Plötsligt viker sig vänsterfoten under henne, hon slår en mycket elegant kullerbytta ner för slänten och landar i trädkronorna som nu befinner sig en halvmeter över marken. Dyngsur, blind som en mullvad och med en stukad fot kan filmens huvudroll inte annat än skratta. Tills hon inser att det är ganska mycket Pomperipossavarning på att sitta i en buske och kackla för sig själv i regnet. Då rycker hon upp sig, drar ut trädjäveln ut häcken och haltar sig in i duschen istället.

Bilder på resultatet kommer när likdelarna är undanröjda.

Frågestund!

Så, eftersom jag får in en del frågor till bloggen har jag bestämt mig för att svara på några av dem här.

Emelie, hur kommer det sig att du köpte ett hus alldeles själv?
- Jag var trött på mina 34 kvadrat i Södertälje, med papperstunna väggar och en granne som älskade två saker; Volbeat och efterfester. När jag hade renoverat allt som rimligtvis kunde renoveras började jag kolla efter en större lya. Men eftersom bostadsmarknaden i Stockholmsområdet (...här följer en tio minuter lång hatisk utläggning om avregleringar, hyresrätter, klassamhället, kollektivboende och hippies)...så hittade jag min fd. konsumbutik för ett vrakpris. "Honom ska vi ha!" skrek pikadorerna och jag sålde min etta, min banktant beviljade mig ett lån på 1.3 miljon och här ligger jag nu, en lördagskväll, delvis påklädd och ställer intervjufrågor till mig själv.

Din trädgård ser så prunkande lummig ut, hur gör du?
- Växter är som barn. Du måste spela svår. Gamea dem lite. Vattna bara när du kommer ihåg. Ge dem ingen mat. Lämna dem ute på natten. Nej förresten, gör inget av detta mot dina barn. Jag lovar att jag är en pålitlig barnvakt!

Vad är det dummaste du gjort under renoveringen?
- Hånglat med en Teletubbie när jag själv var utklädd till drake. Va, jaha, på huset! Testat hur varm varmluftspistolen är genom att lägga munstycket mot mitt knä. På andra plats är att måla en trappa nerifrån och upp. Inte bära handskar under golvbearbetning. Inte bära handskar under trädgårdsarbete.

Vad är det roligaste du lärt dig under processen?
- Sätta gipsskivor! Tråkigast: tapetsera.

Hur ska jag placera mina pensionsfonder?
- Jag gråter vid tre tillfällen: när jag ska förstå deklarationen, när doktorn byts ut i Doctor Who och när jag tänker på mitt havererade liv. Pensionsfonder faller in under punkt ett.

Vad brukar du lyssna på när du håller på med huset?
- Massgrav - Jag vill bara dö. Eller Institutet i P3.

Jag har problem med kirskål, hur får jag bukt med den?
- Det får du inte. Det är bara att ge upp direkt. Lite som mina kärleksrelationer.

Vad tycker du om shabby chic?
- Döda. Lemlästa. Bränn. Nej men på riktigt. Varje gång någon vitmålar en teakmöbel så gråter en hipster. Även om jag inte gillar hipsters så är jag på deras sida i detta. Ska du sabba något med dina bristande målarkunskaper, sabba något som redan är fult, som den där Audrey Hepburn-tavlan från ikea.

Vad ska vi göra åt SDs framgångar?
- Döda. Lemlästa. Bränn.

Varför startade du en blogg?
- Flera anledningar. Dels för att jag kände att jag inte kom någonvart med huset, oavsett hur mycket jag gjorde. Att dokumentera framsteg på en blogg gör dem på ett sätt mer verkliga, då ser jag vad som är gjort istället för att se de 30 000 saker som återstår. Dels höll jag på att spy av alla shabby chic-inriktade, hurtfriska allt-är-så-jävla-underbart-bloggar. Nej, massa grejer är inte det minsta underbara att göra. Nej, inte alla är snygga och sminkade när de eldar sly, spacklar eller kokar sylt. Inte alla älskar vintage, cupcakes och loppisshopping. Om Vredesvillan var en film skulle det var en sån där gritty remake, eller något slags dogma-film. Jag älskar att bo här, och älskar att renovera. Men jag älskar också att svära, skrika, knulla och lyssna på arg punk.

Vad är nästa projekt?
- Plantera häck av ölandstok och spirea runt tomten för att bespara grannarna åsynen av min blekfeta kropp. Under vintern hoppas jag kunna börja lite på köket.  När jag lyckats tigga pengar av banken; lägga om taket.

Har du faktiskt fått in några frågor alls?
-...nej.

Trädgårdslandet mellanmjölk

"Lagom" är ett koncept jag tydligen har svårt att greppa. För mig finns det två lägen: fullt ös tills jag hamnar på SöS, eller att imitera mossa. Eftersom mina tre veckor semester mest tillbringades i soffan framför masterchef (vad är grejen med pilgrimsmusslor? Varför ska allt göras till "foam"?) hade jag en del trädgårdsarbete att ta igen. Det rimliga projektet att ta topparna på häcken spårade ur lite. Body count: 8 små lönnar, 1 stor jasminbuske, 1 falsk fläderbuske, 1 ädelsyrén och 1 vildvuxen syrénhäck.

Öfvre Matsalen

Ibland är något hopplöst fult, vidrigt och hemskt redan från början. Som Takida. Eller så är det helt okej till att börja med, men fulheten liksom smyger sig på och byggs upp under en lång tid, för att tillslut explodera i avsmak. En kväll för tre veckor sen tappade jag fattningen med väggarna i mitt matrum. Med Mammas Nya Kille i öronen, pensel i handen och några liter överbliven väggfärg skred jag till verket.

Väggarna har vid någon tidpunkt haft samma vidriga havregrynsgrötstonade vävtapet som vardagsrummet. Senare har någon (hyfsat) frisk människa målat över tapeten med en ljusgul färg och målat vita rosor i stencil. Jag är evigt tacksam eftersom det faktiskt egentligen inte såg så illa ut om man jämför med tidigare tapet, och sparade mig mycket underarbete.

Team Vredesvillan utökades dessutom en kväll med Lillasyster, Mellansyster och Mellansysters sambo. Tack för hjälpen! Nu orkar jag inte skriva mer, så ni får se resultatet istället. Ljust och fräscht, nästan som en mäklarannons.

Vredesvillan puts on the red light

...prostituerar sig alltså. Till priset av cheesecake och bebisgos hjälper jag dig riva tapet.

Det som liknar något slags tortyrredskap är alltså en tapetångare. Ångad tapet doftar lite som timjan sa jag. "Nu låter du som Ernst!" sa Linda, och jag skämdes.

Väggordens renässans

Kontaktplast: 50 kronor. Sax: 39 kronor. Hatisk text på väggen: Ovärderligt. 

Hallen: husets ändtarm

Ja, figurativt talat alltså. Här samlas eländet (alltså jag) innan det lämnar kroppen (huset). När jag flyttade in var det likt tarminnehåll både brunt och illaluktande. Trappstegen var belagda med en vidrig plastmatta som hade börjat separera och släppa ifrån sig en sur, kemisk doft. Med våld, kniv och en livstid av uppdämd vrede började jag riva bort den. De som bott här innan mig har gjort sig kända för två passioner: brunbeiga färgskalor och ohemula mängder lim. Tillräckligt med lim för att få Ukrainas alla gatubarn att glömma att de är just gatubarn i Ukraina. På vart enda jävla trappsteg.
Arbetsflödet i punktlista.

1. Riv loss matta.
2. Skrapa bort löst lim.
3. Köp värmepistol och värm limmet, skrapa med kniv.
4. Bli nyfiken på hur varm metallpipen är.
5. Testa genom att lägga metallpipen mot knät.
6. Skrik och skratta åt hur jävla dum i huvudet du är.
7. Köp såna mängder T-röd att parkbänksalkisarna blir tårögda av avund.
8. Tvätta trappan med T-röden och trasa (med handskar denna gång)
9. Bli mycket nöjd med resultatet.
10. Slipa, först med grovlek 50 och sedan 80. 120papper är till för liktornar på fötter.
11. Svabba och grundmåla.
12. På med två lager golvfärg i nyansen "typ vit".
13. Trotsa allas skeptiska ord och måla listerna i mörklila. De har inte min artistiska vision.
14. Bli mycket nöjd efter ytterligare två lager i nyansen Tystnad (väldigt mörklila)
15. Börja planera väggmålningen. Välj alcros färg Isglass som är samma som den nuvarande. Kolla priset. Kör på en ljusare nyans från Clas Ohlsson för en tredjedel av priset istället.
16. Ha en fantastisk mamma som börjar måla taket. Kör en stenhård målningshelg som sätter dig i tacksamhetsskuld till både mor och syster.

Nu bilder!

Den brinnande busken

Andra Mosebok (Exodus) tredje kapitlet

1. Och Mose vaktade fåren åt sin svärfader Jetro, prästen i Midjan. Och han drev en gång fåren bortom öknen och kom så till guds berg Horeb.

2. Där uppenbarade sig herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden, och att busken dock icke blev förtärd.

3. Då tänkte Mose: "jag vill gå ditbort och betrakta den underbara synen och se varför busken icke brinner upp."

4. När då herren såg att han gick åstad för att se, ropade gud till honom ur busken och sade "Mose! Mose!" Han svarade: "här är jag."

5. Då sade han: "Träd icke hit; drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark."

6. Och han sade ytterligare: "Jag är din faders gud, Abrahams gud, Isaks gud och Jakobs gud. Du skall gå åstad och bränna all jävla berberis du kan finna, ty det är Lucifers påfund."

INFILTRATION

#fienden #twitterfejd #allhurtbullarmustdie

Brazilian hårdvaxning

En natt på sent 60-tal spenderade DDR och ett casino i Las Vegas en passionerad natt ihop. De skämdes båda efteråt, och bestämde sig för att låtsas som om det aldrig hänt. Men det fanns ett bevis, i ett sovrum i Hölö: heltäckningsmattan som låg i mitt sovrum.

I resten av huset låg en heltäckningsmatta i nyans havregrynsgröt, som matchade vävtapeten. Allt var täckt i 50 år gammalt originaldamm. Det dög inte. Mattan revs ut, och den vidriga plastmattan under slängdes helt sonika ut från balkongen. Denna process lärde mig att mattor sopsorteras som hårdplast på soptippen.

Under fanns ett fint men obehandlat trägolv. Jag, mor och far spenderade en intensiv helg med att slipa golv, och senare gnida dem med Osmos gråtonade hårdvaxolja. Ett återkommande tema i min renovering är att jag, Emelie, HATAR att ha handskar på mig. "Äsch, det är ju bara olja, det står ju sojabönor på innehållsförteckningen" tänkte jag och rollade glatt på den transparenta oljan. Tji fick jag. Plötsligt sved det till på högerhanden, och den svullnade upp tills mina fingrar liknade frukostkorvar. Det kändes som om huden mellan pek- och långfinger skulle spricka. Varken tvål, diskmedel eller matolja rådde på frätandet. Den lördagskvällen slutade med högernäven i en skål med kallt vatten, istället för den kursåterträff jag skulle gått på. Någon annan drog med sig mitt tilltänkta ragg hem, men jag fick i alla fall ett jäkligt snyggt golv till slut.

Häcken från helvetet

Berberis - på latin Pubis Infernalis "Djävulens könshår". En perfekt trädgårdsväxt för dig som hatar grannar, barn, djur, glädje och dig själv. Eller för en ensam masochist som inte riktigt vågar svara Mistress_Pain på Darkside.

De växter i en snårig, tät jävla häck som brer ut sig på ena sidan huset. För att komma åt rötterna och dräpa eländesväxten en gång för alla måste den klippas ner ordentligt. Taggarna är ca 2 cm långa och sylvassa. De sitter längs med hela stammen, det finns inte en greppvänlig yta på hela vegetabilien. I drygt en vecka har jag kämpat med det här, och är ganska nöjd med framstegen. Imorgon ska likdelarna brännas och de överlevande ska täckas i Round Up (kaustiksoda för växter. swishar ni reklampengarna sen?)

Under arbetet har jag sammanställt en liten lista över saker som INTE hindrat taggarna från att ta sig in i min kropp:
Tröja
Tröja + hoodie
Trädgårdshandskar
Arbetshandskar
Trädgårdshandskar i arbetshandskar
Den vadderade delen vid fotknölen på gympadojor
Rött hår

Som Ernst - fast tvärtom

Här tänkte jag dela med mig av mitt renoveringsprojekt, kantat av svordomar, kroppsskador och min målsättning att vara Arga Snickaren (fast utan snickarutbildning, kompetens och erfarenhet) Eller som raka motsatsen till Ernst, då jag aldrig förstått poängen med värmeljus och sällan ser libbstickor i ögonen. Ser sällan libbstickor alls faktiskt.

I september 2014 blev jag ägare till Solebo, en f.d. Konsumbutik med lägenhet på övervåningen. Den ligger vackert belägen i Hölö, på gränsen mellan Stockholms län och Sörmland. Hölö är mest känt för att ofta förväxlas med Hönö, en plats endast känd för ett alldeles för sött matbröd.

Husets undervåning är helt oinredd, och fungerar i nuläget som något slags måleriverkstad. Har haft tankar på att hyra ut den till swingerssällskap, men kom fram till att jag inte har råd med så mycket galontäckta madrasser som skulle krävas. På övervåningen har jag tre rum och kök, två badrum och en hall. Hallen är viktig eftersom den har en vackert orange-gul-brun tapet från 70-talet som får mig att vilja idka älskog med taniga, mustaschprydda män i pannband.