Badrummet i fråga har ett av de minsta handfat jag någonsin sett, och är ungefär lagom stort att backa in i. Vid något tillfälle har någon tänkt "hur får vi detta väldigt lilla rum att kännas lite rymligare, och liksom fräscht? Jag vet! Vi målar allt vaniljsåsgult! Högblankt vaniljsåsgult!" Och så skred de till verket. Tak, väggar och lister översköljdes av en våg av ljust varmt gult.
Utanför det lilla badrummet finns en liten hall, ett slags luftslusslösning för att slippa kontaminera resten av övervåningen med odör från hyresgästen. Denna hall är målad i samma högglansiga elände, men mer i nyansen "rå skalad potatis som fått ligga framme". För att piffa till det hela tapetserades en vägg i en blommig tapet med lite korstygnsstuk. Jag är faktiskt inte helt säker på att jag ogillar den, men den sveptes med i dagens målarmani.
Jag har väldigt länge tänkt rycka upp mig och måla om både hall och badrum. Men människan har tre motivationer: lathet, girighet och kåthet. Latheten har segrat, tills idag, när jag var på banken för att söka lån för att renovera butikslokalen. För att få låna mer behöver huset värderas upp av en mäklare. Vad gillar mäklare? Ingen jäkla aning, men ingen blir glad av potatisgrått och vaniljsåsfärgat. För närvarande är båda rummen i det där deppiga stadiet av renovering: första färglagret är målat. Allt är flammigt, gråvitt med fläckar av vargult och ångestgrått. Man undrar "varför jobbar jag så mycket för att göra saker ännu fulare?" För att jag är en girig jäkel. Och för att det blir fint sen. Återkommer även med bilder på det färdiga köket, när jag slutat ha semester och ignorera städningen.
