Att välja (skade)glädjen

Kära vänner, jag förstår att ni börjar bli oroliga för mig. De senaste inläggen har varit så harmoniska att jag nästan börjat undra vem jag är.
Höststädningen i trädgården i söndags var TREVLIG. Solen sken, familjen kom över och hjälpte till, luften var sval och fräsch. Jag kände mig HARMONISK och njöt av att vara HÄR OCH NU. Som tur är klövs tystnaden (det kombinerade ljudet av flistugg, åkgräsklippare och motorsåg) av ett mycket ovärdigt vrål av smärta. Undertecknad, den mest obetänksamma jävla fladdermajan i detta land, hade placerat tre fingrar på gräsklipparens avgasrör. Det var varmt. Fingertopparna fräste. Om ni någonsin funderat på hur Gollum kände den där millisekunden innan han sjönk i den flytande lavan i Mount Doom, kan jag avslöja att han hade ont. För honom höll dock inte smärtan på i TVÅ JÄVLA DYGN. Det var som en förlossning (tror jag) utom att jag inte fick en söt bebis, epidural eller hade en man att skrika på.

Vidare har jag återfunnit föraktet i min vardag. Jag saknade det, lycka och harmoni är lika oklädsamt som lösnaglar med strass på (Seriöst, sätta i tamponger? Klia sig i näsan? Dra en ärttango? Blurk) Men ni behöver inte oroa er! Jag har nämligen gått med i en underbar inredningsgrupp på facebook, och fått mitt lystmäte av shabby chic, finurliga återbruk och ljust och fräscht.

Men ni chicsters. Vi har ett problem här. Som ni far fram med er vitgrå färg och sandpapper, i jakten på den perfekta "lantliga" "slitna" stilen, sabbar ni en jäkla massa kulturhistoria. Bryr jag mig om du klistrar bokmärken med rosor på bokhyllan Jörgen från 1994? Inte annat än för att det är fult och du verkar ha något slags vuxenhetskomplex eftersom du har kvar alla dina bokmärken. Men när ni ger er på att köpa dyra antika möbler på auktion, för att sen färga om tyget så "det passar bättre in i vardagsrummet", då förtjänar ni att hamna i helvetets sjunde cirkel. Där placerar Knut Knutsson era genitalier i ett skruvstäd, och ställer designhistoriska frågor. För varje fel vrider han åt skruvstädet ett varv.

Vidare så tycker jag att en hel del av väggorden skulle behöva en del förtydligande och rättelse. Här kommer en kort lista med kompletteringar.

A mans home is his castle until the queen arrives - finansierat av folket i utbyte för lite vinkande och stela tal varje nationaldag.
In these moments time stood still - tiden stod inte alls still, däremot är det möjligt att jag befann mig nära ett svart hål där den enorma gravitationen gav utomstående illusionen av att tiden stod still för mig. Eller så är jag så jävla egotrippad att jag tror att hela världen bryr sig om i vilken minut min avkomma kikade ut ur min vulva.
Det här köket är kryddat med kärlek - krydda maten istället, din jävla spånskiva.
Vår familj är som grenarna på ett träd, vi växer i olika riktningar men våra rötter är ett - Vi slåss om solsken och vissa av oss kommer att ruttna.
KÖK - spisen, kylskåpet, diskbänken och allt annat var inte tillräckligt tydliga ledtrådar.
Kärleken övervinner allt - utom malaria, aids, cancer, stridsvagnar, pilbågar, dålig sushi, fall från hög höjd och vassa knivar.

Dusicyon Borealis

Ernst snetänder på fultjack - dödar allt

En bild säger mer än 998 ord (eftersom två ord är med redan) Trött och hungrig kom jag hem från jobbet och tittade ut genom fönstret i matrummet. Nej nu jävlar ska det bli sjöutsikt bestämde jag, greppade min såg och skred till verket. Som vanligt på denna blogg, mitt liv och universum i allmänhet: lättare sagt än gjort. Häggeländet har ca 20 stammar som varierar mellan tjocklekarna "något otillfredställande penis" och "brevbärarvad". Många av dem är hopslingrade och jäkligt svåra att dra loss när stammen väl är avsågad. Tillåt mig nu att måla upp en bild i ord, eftersom jag tyvärr inte dokumenterar i film.

Solen har gått ner, det börjar bli riktigt mörkt i den lilla byn. En person iförd strumpbyxor och en tjocktröja med Batman på har just fått av den tjockaste stammen i mitten av häggen. "Helvete", tänker hon, den kommer landa mitt i grannens häck om den välter dit den vill. Hon drar och stretar för att få trädet att falla ner mot åkern istället. Förgäves. Hon ställer sig på tå och försöker nå till en grenklyka för att få ett bättre grepp. Dödsdömt för någon som mäter 155 över havet. Hon svettas, glasögonen börjar imma igen. Tills slut faller stammen, snett ut mot grannens häck. Bara trädkronan landar i själva häcken och orsakar ingen skada. "Bäst att jag flyttar den ändå", tänker vår hjältinna, "så jag inte får hela grannsamverkan på mig." Om det är något hon avskyr och fruktar samtidigt så är det människor med för mycket fritid i stor grupp (rasister, alternativmedicinflummare och Slussen-tyckare). Hon lägger glasögonen på en stubbe och börjar klättra över trädliken som ligger i slänten. Plötsligt viker sig vänsterfoten under henne, hon slår en mycket elegant kullerbytta ner för slänten och landar i trädkronorna som nu befinner sig en halvmeter över marken. Dyngsur, blind som en mullvad och med en stukad fot kan filmens huvudroll inte annat än skratta. Tills hon inser att det är ganska mycket Pomperipossavarning på att sitta i en buske och kackla för sig själv i regnet. Då rycker hon upp sig, drar ut trädjäveln ut häcken och haltar sig in i duschen istället.

Bilder på resultatet kommer när likdelarna är undanröjda.

Frågestund!

Så, eftersom jag får in en del frågor till bloggen har jag bestämt mig för att svara på några av dem här.

Emelie, hur kommer det sig att du köpte ett hus alldeles själv?
- Jag var trött på mina 34 kvadrat i Södertälje, med papperstunna väggar och en granne som älskade två saker; Volbeat och efterfester. När jag hade renoverat allt som rimligtvis kunde renoveras började jag kolla efter en större lya. Men eftersom bostadsmarknaden i Stockholmsområdet (...här följer en tio minuter lång hatisk utläggning om avregleringar, hyresrätter, klassamhället, kollektivboende och hippies)...så hittade jag min fd. konsumbutik för ett vrakpris. "Honom ska vi ha!" skrek pikadorerna och jag sålde min etta, min banktant beviljade mig ett lån på 1.3 miljon och här ligger jag nu, en lördagskväll, delvis påklädd och ställer intervjufrågor till mig själv.

Din trädgård ser så prunkande lummig ut, hur gör du?
- Växter är som barn. Du måste spela svår. Gamea dem lite. Vattna bara när du kommer ihåg. Ge dem ingen mat. Lämna dem ute på natten. Nej förresten, gör inget av detta mot dina barn. Jag lovar att jag är en pålitlig barnvakt!

Vad är det dummaste du gjort under renoveringen?
- Hånglat med en Teletubbie när jag själv var utklädd till drake. Va, jaha, på huset! Testat hur varm varmluftspistolen är genom att lägga munstycket mot mitt knä. På andra plats är att måla en trappa nerifrån och upp. Inte bära handskar under golvbearbetning. Inte bära handskar under trädgårdsarbete.

Vad är det roligaste du lärt dig under processen?
- Sätta gipsskivor! Tråkigast: tapetsera.

Hur ska jag placera mina pensionsfonder?
- Jag gråter vid tre tillfällen: när jag ska förstå deklarationen, när doktorn byts ut i Doctor Who och när jag tänker på mitt havererade liv. Pensionsfonder faller in under punkt ett.

Vad brukar du lyssna på när du håller på med huset?
- Massgrav - Jag vill bara dö. Eller Institutet i P3.

Jag har problem med kirskål, hur får jag bukt med den?
- Det får du inte. Det är bara att ge upp direkt. Lite som mina kärleksrelationer.

Vad tycker du om shabby chic?
- Döda. Lemlästa. Bränn. Nej men på riktigt. Varje gång någon vitmålar en teakmöbel så gråter en hipster. Även om jag inte gillar hipsters så är jag på deras sida i detta. Ska du sabba något med dina bristande målarkunskaper, sabba något som redan är fult, som den där Audrey Hepburn-tavlan från ikea.

Vad ska vi göra åt SDs framgångar?
- Döda. Lemlästa. Bränn.

Varför startade du en blogg?
- Flera anledningar. Dels för att jag kände att jag inte kom någonvart med huset, oavsett hur mycket jag gjorde. Att dokumentera framsteg på en blogg gör dem på ett sätt mer verkliga, då ser jag vad som är gjort istället för att se de 30 000 saker som återstår. Dels höll jag på att spy av alla shabby chic-inriktade, hurtfriska allt-är-så-jävla-underbart-bloggar. Nej, massa grejer är inte det minsta underbara att göra. Nej, inte alla är snygga och sminkade när de eldar sly, spacklar eller kokar sylt. Inte alla älskar vintage, cupcakes och loppisshopping. Om Vredesvillan var en film skulle det var en sån där gritty remake, eller något slags dogma-film. Jag älskar att bo här, och älskar att renovera. Men jag älskar också att svära, skrika, knulla och lyssna på arg punk.

Vad är nästa projekt?
- Plantera häck av ölandstok och spirea runt tomten för att bespara grannarna åsynen av min blekfeta kropp. Under vintern hoppas jag kunna börja lite på köket.  När jag lyckats tigga pengar av banken; lägga om taket.

Har du faktiskt fått in några frågor alls?
-...nej.

Trädgårdslandet mellanmjölk

"Lagom" är ett koncept jag tydligen har svårt att greppa. För mig finns det två lägen: fullt ös tills jag hamnar på SöS, eller att imitera mossa. Eftersom mina tre veckor semester mest tillbringades i soffan framför masterchef (vad är grejen med pilgrimsmusslor? Varför ska allt göras till "foam"?) hade jag en del trädgårdsarbete att ta igen. Det rimliga projektet att ta topparna på häcken spårade ur lite. Body count: 8 små lönnar, 1 stor jasminbuske, 1 falsk fläderbuske, 1 ädelsyrén och 1 vildvuxen syrénhäck.